Då min far föddes var både min farfar och farmor anställda vid Eksjö Regemente, farfar som fanjunkare och farmor som köksa vid marketenteriet. Min far växte därför upp i en bostad innanför regementets murar.
Greve Gilbert Hamilton hade även han tjänstgjort vid Eksjö Regemente, vid kavalleriet, men året då min far föddes, 1930, hade denna avdelning inom försvaret hunnit bli omodern och lagts ned, och Hamilton var sedan länge pensionerad.
Hamilton hade tidigare tjänstgjort under första världskriget som överste, men då i tysk uniform. De slag han deltog i på hästrygg mot Ryssland, redogjorde han senare för i sin självbiografi "I fält".
Efter sin förflyttning till Sverige och en tids tjänstgöring här, gick alltså Hamilton i pension. Han blev då känd för att hålla ståtliga bjudningar åt högt uppsatta militärer i ett gammalt stall han låtit bygga om till festlokal.
Kanske var dessa populära fester skälet till att han ofta blev tillfrågad om han ville gå i främsta ledet under olika paradmarscher. Sådana bjöd ibland regementet på åt invånarna i Eksjö, och det hörde till undantagen att Hamilton tackade nej.
Tillsammans med sin syster gav sig farmor en dag ut för att se på en av regementets uppvisningar. Hon var då höggravid och barnet i hennes mage var min far.
Det var ont om plats på trottoaren de stod vid, farmor var kortväxt och för många ryggtavlor skymde hennes sikt. De bägge systrarna var då nära att vända hem, men fick istället syn på en plats på motsatta sidan om gatan där det fanns bättre med utrymme på trottoaren. För att ta sig dit trängde de sig igenom folkmassan och började korsa gatan strax innan paraden nått fram.
Tyvärr gick Greve Gilbert Hamilton en bra bit före de andra i ledet, och ökade på stegen när han fick syn på de båda systrarna. Sin vana trogen marscherade han i preussisk stil, med höga bensparkar och höjd sabel.
Innan farmor hunnit över gatan rappade han till henne med sabeln och utropade: "Undan med dig kvinna!", så att hon föll handlöst mot kullerstenarna. Om farmors syster då inte varit snabb nog och lyckats hejda henne i fallet är det, förstås, inte omöjligt att Hamiltons övergrepp skulle ha kunnat leda till missfall, till att min far hade omkommit.
Efter sin pensionering ägnade sig Greve Gilbert Hamilton åt sin favorithobby: framställning av piptobak. Detta resulterade i ett nytt piptobaksmärke som blivit ett av de vanligast förekommande i Sverige: Greve Gilbert Hamiltons Blandning.
Min far har rökt pipa sedan han var femton år gammal och med stigande ålder har hans lungor börjat må allt sämre. En fruktansvärd rökhosta drabbar honom allt oftare, utdragna hostattacker som ibland kan vara i upp till en minut. Ingenting jag eller någon annan säger kan få honom att ens försöka sluta upp med sin rökning.
Bland alla tobakssorter som finns, råkar min fars favoritmärke vara just Greve Gilbert Hamiltons Blandning. Så har det alltid varit, pappa röker aldrig något annat än Hamilton om det inte är för att den råkat vara slut i affären. Då jag en gång frågade honom varför, ryckte han på axlarna och svarade att det visste han faktiskt inte, utom av den enkla anledningen att det helt enkelt inte går att hitta någon tobak som smakar bättre, i alla fall inte när man har haft den i så många år. "Dessutom", sa han och pekade med pipskaftet mot porträttet på tobakspaketet, "så levde faktiskt den här mannen i samma stad som jag kommer ifrån, Eksjö". Sedan fick jag för första gången höra den historia du just tagit del av.
.
