I september sammanfördes tre personer på Vinylcaféet i Malmö: två män och en kvinna (Jesper Adamsson, Magnus Lindberg och Josefine Gustafsson). De hade aldrig tidigare träffats. Tanken var att de skulle diskutera kvinnans förespråkande av kvinnoseparatistisk aktivism. I Fabrik berättar de om mötet, om den diskussion som de förde. I deras berättelser står inte ämnet för diskussionen i fokus, utan deras olika upplevelser av ett och samma samtal. * Magnus och Jesper var försenade. Men de kom till slut och sen satt vi där alla tre. Jag förstod snart att Magnus trott att jag förespråkar särartsfeminism, att han trott att jag ser på män och kvinnor som i grunden väldigt olika varandra. När jag förstod det blev jag först ställd och undrade tyst om det var någon idé att vi fortsatte samtalet, då han tycktes vilja lyssna på tankar om särartsfeminism. Jag hade kommit dit för att berätta om kvinnoseparatism. Men jag pratade på i alla fall. Jag pratade om egna erfarenheter från olika sammanhang där vi varit endast kvinnor, som t.ex. på kvinnojourer, kvinnocaféer, inom feministiskt självförsvar och tjejfotboll. Vi diskuterade anledningar till att könsuppdelat arbete ibland kan behövas. Jesper och Magnus hade förvånansvärt få frågor, vilket fick mig att undra över hur insatta de var i kvinnofrågor. Men de var trevliga. De antecknade mycket under samtalet. Flera gånger frågade jag om de förstått vad jag menat och jag kände mig inte särskilt ifrågasatt.