when they get what they want
they never want it again

sommar
inuti min glasburk
och du hör inte av dig till mig
fortfarande
precis som det var skrivet på pappservetten du lämnade

knaprar små skära
halkar omkring
i ickedugandet

stumt tittar du

fortfarande

konstant tigande

äh

men jag stirrar ut genom plexiskivan
ser ljuset flyta över marken
hör mina öron domna
jag flyter omkring
fortfarande
hösten är över
jag kräks gult
och känner att

det är en film på tv ikväll

om dig och mig
om mig och dig
och vårljuset

och när du ler
på bild
fortfarande
välter jag bordet

le aldrig någonsin mer
här ser och hör jag allt
även min egen vinterpuls