I

Du hör på avstånd en kvinna ropa mat genom
ett fönster Du känner igen men vet inte varifrån
Det är kvalmigt hett och mat studsar i ryggen när
du rör dig in bland träden med bollen under armen
Tänker att lädret är spänt och fyllt med luft att krama
runda bollen är rund och allt kan hända Dra in
och inte längre känna maten Moln växer på träden
och maten är död Bära på bollen leva på luft
och röda fläckar när man studsar hårt i riset

II

Sjön så stilla du tänker igen dimma och inga fåglar
syns eller lyfter från vattenspegeln och försvinner
Det är som på en tavla och ringarna multipliceras över
den blyaktiga ytan när du skjuter ifrån med fötterna
i strandsanden Båten flyter i ett högt läge och du är
inte alls tung i förhållande till båten eller det djup
som bär dig Du bara glider genom stillheten och
känner dig precis så lycklig som man kan vara endast
ett fåtal gånger i livet Som en välsignelse Du tar spjärn
mot relingen fattar kuken och dyker som ett barn

III

Ytan sluter sig och du är vit i vattnet Tömmer
kroppen hänger viktlös stilla Nu är alla ljud i dig
och bubblorna kittlar på kinden Tiden räknas
i musklerna och lungorna är ett spel Du övar
spridda sånger du gurglar slagord som man lärt dig
Bössa mössa mask/känner du Lovisa Rask/pannben
pannben tegelsten/särar du på hennes ben/be till Gud
han är en klippa/allt som inte dödar härdar/sänka
pojke sänka pojke/andas fram ett rep och klättra