Nicolas Hansson,
Konstperspektiv 1/07.
"Senaste numret av Fabrik, som görs i Göteborg av Sara Gunn och Jenny Rosengren, är vigt åt teckningar. Massor av härliga, fantasieggande, obehagliga, humoristiska, berättande teckningar av nutida nordiska konstnärer/tecknare. This Is Know heter utgåvan, som också fungerar som katalog för utställningen Moderna Fabler. I år visas den bland annat på Millesgården i Stockholm och på Karlskrona Museum. Teckning är många sorters uttryck och kan i sin allra enklaste form bestå av tunna streck dragna med blyertspenna, men kan också, som i det här fallet rymma så väldigt olika tekniker, temperament, berättande och anslag. Att serietecknandet fått ett uppsving har det senaste decenniet visat, men i This Is Know är det inte serien som hålls fram, utan övervägande det konstnärliga tecknandet. Det är kul, uppfriskande och ibland oerhört skickligt. Man blir glad, lika glad som när man inser att måleriet inte alls dog, en tes som många konstanalytiker förfäktade för ett par decennier sedan. Att tecknandet lever, inte minst bland de unga, kan man kanske delvis tacka medie- och programvaruutveckling för, liksom videofilmen som konstart. Men This Is Know visar att teckning på papper, snabbt eller långsamt, åter vitaliserar konsten. Några av de medverkande i This Is Know kunde ses i förra årets Modernautställning, When Am I? Såsom Ann Böttcher, Ola Åstrand och Oskar Kórsar. Kórsars teckningar liksom Emma Åkermans tillhör det rikt detaljerade, hela världar att upptäcka i ett enda rum, som i Åkermans fall kan bestå av en trädkoja."
Tina Persson,
Smålandsposten 070305.
"I Göteborg finns Sara Gunn som tillsammans med Jenny Rosengren gör tidskriften Fabrik. De viger sitt senaste nummer åt tecknare. Utgåvan 'This Is Know' fungerar som katalog för utställningen 'Moderna Fabler'. På över 200 lyxigt sprängfyllda sidor väller det bästa av nutida svensk och nordisk teckning fram. Oskar Korsár, Ragnar Persson, Kim Hiorthøy, Sara Eriksson, Coco Moodysson, Lisa Jeannin, Astrid Svangren, Carl Hammoud bara för att nämna några.
– De flesta kommentarer vi får handlar om att folk är förvånade över att det finns så mycket teckning. Och då är ju det här ändå inte alla tecknare som finns, säger Sara Gunn. Jämfört med till exempel video och måleri som får väldigt mycket uppmärksamhet, så kanske många inte tänker på teckning som ett uttryck. Trots att det finns överallt i form av till exempel illustrationer.
Varför gillar ni på Fabrik teckning?
– Jag tycker om teckning för att det är ett så omedelbart uttryck. Om jag jämför med till exempel fotografi, som är bearbetat, så går det här direkt från handen. Du kan säga att en persons handstil är en sorts teckning. Teckning är både väldigt personligt och väldigt nära den som har gjort en bild. Vem som helst kan göra det med sin egen kropp, i direkt form och det är också lätt att förhålla sig till. Du kan referera till din egen känsla och ditt eget intryck. Du behöver kanske inte samma förförståelse som du ofta kan behöva för att förstå ett konceptuellt eller idébaserat konstverk.
Varför tror du att intresset för teckning har blivit så stort?
– På den svenska scenen kan en orsak vara att Jockum Nordström har fått så mycket uppmärksamhet. Det kan också hänga ihop med att video har haft ett stort genomslag i konsten och med det kom en saknad efter berättande. Det är framförallt berättande teckning som har fått ett starkt uppsving. Berättande erbjuder en långsamhet och jag tror att det finns ett generellt behov av långsamhet och berättande."
Malin Holgersson,
Fokus, nr.1 2007.
"Siden starten i 2003 har Sara Gunn og Jenny Rosengren publisert arbeider av nesten 200 kunstnere, musikere og poeter. This Is Know er deres første bokutgivelse og består av 250 tegninger av 50 kunstnere. Fabrik har vanligvis mye tekst og foto i sine utgivelser, men This Is Know består utelukkende av tegning, selv opphavsinformasjon og titler må man bak i registeret for å finne. Dette er fint, og gjør boken ren og helhetlig. Redaktørene har ønsket å skape et samlende forum for ulike generasjoner, der variasjonen i uttrykk og stemmer kan komme frem, samtidig som håndverket får utgjøre en fellesnevner."
Josefine Lyche,
Billedkunst (NO), nr. 7 2006.
"Teckningens starka ställning syns i Fabrik. Treåriga Fabrik är en pigg liten krabat. Växer fort. Senaste numret av den Malmöbaserade tidskriften är 226 sidor tjockt och innehåller hundratalet teckningar av femtiotalet konstnärer – från Lisa Jeannin och Jockum Nordström till Astrid Svangren, Ulf Kihlander, Ola Åstrand, Kim Hiorthøy och Lotta Antonsson. Det började som en katalog till en teckningsutställning och slutade som en antologi över samtida nordisk teckningskonst. Innehållet är omväxlande exakt, extatiskt, exotiskt, extremt och existentiellt, och ger därmed en exceptionell bild av teckningens starka ställning på den samtida konstscenen. Bland mina favoriter finns Sara Erikssons porträtt av unga kvinnor som imiterar djurposer, en absurd bild av identitetsskapandets maskerad, och Emma Åkermans myllrande sagolandskap. Kan man önska sig mer?"
Bo Madestrand,
Dagens Nyheter, 061204.
"Fabrik är en liten, egensinnig konst- och litteraturtidskrift med bas i Malmö. De två redaktörerna, Jenny Rosengren och Sara Gunn, är uppenbarligen måna om att tidskriften inte ska stelna i formen. Istället för att fastna i återkommande avdelningar och utdragna artikelserier är Fabrik i ständig förvandling. Ett nummer kan vara allt från ett sex meter långt, dragspelsveckat blad med poesi och bildkonst till ett två timmar långt P3-program med musik och intervjuer. Ändå har Fabrik en egen, omisskännlig ton som kännetecknas av en öppenhet för det lekfulla och prövande – gärna med nordisk anknytning. På sistone har man framför allt publicerat material av unga danska och norska författare och konstnärer. Den nordiska lekfullheten återfinns även i det nya, 220 sidor tjocka dubbelnumret med titeln This Is Know. Numret, som också är katalog för utställningen Moderna fabler på Bohusläns konsthall, rymmer teckningar av en lång rad konstnärer. De flesta medverkande är ganska unga (födda på 70-talet), men har ett par utställningar bakom sig. Jockum Nordström utgör det mer etablerade undantaget. En hel del av teckningarna i numret är drömskt absurda, ofta med en mörk underton; Morgan Schagerberg låter ett jetplan genomborra en manstorso, Ann Böttcher avbildar med närmast fotografisk skärpa slokande tyska granar och norska Liv Tandrevold Eriksen har skapat ett stilleben av legobitar och paraplyer – för att nu nämna tre rätt karaktäristiska exempel. Att urvalet till stora delar består av kol- och blyertsteckningar – och inte av mer tidskrävande uttrycksformer – gör att helheten känns spontan och öppen för ögonblickliga infall. Fabrik fungerar framför allt som en god introduktör av nya sammanhang, nya röster. Redaktörerna erbjuder en initierad genväg till de konstnärskap som har kommit en bit på vägen, men som i de flesta fall ännu inte har nått den stora publiken. En bättre introduktion till ny, nordisk konst är svår att hitta."
Petter Bengtsson,
Smålandsposten, 061114.
"Tidskriften Fabrik fortsätter sitt nyskapande konst- och litteraturprojekt. Årets första nummer var ett radioprogram, där bland andra filmregissörerna Miranda July och Lukas Moodysson medverkade. Årets andra nummer (nr 2–3) är en tjock bok, vilken också är katalog för utställningen Moderna fabler som visas på Bohusläns konsthall fram till den 19 november. Det är den tecknade bilden som står i fokus; i katalogen hittas utöver de 26 konstnärer som medverkar i Moderna Fabler ytterligare 22 namn. Fabrik har i flera av sina senaste nummer riktat ljuset mot nordisk konst i allmänhet och ung norsk konst i synnerhet. Även i detta nya dubbelnummer är många norska konstnärer representerade – bland dessa Kim Hiorthøy, konstnärsduon Yokoland och Magnus Voll Mathiassen – men bland namnen finns också många danska och finska konstnärer. Med sedvanlig fingertoppkänsla har Fabriks redaktörer Sara Gunn och Jenny Rosengren valt intressanta tecknare som tillsammans fyller de 220 sidorna."
Annika J Hagström,
Helsingborgs Dagblad, 061023.
"Äntligen! Tidskriften Fabrik har kommit. Ett alldeles svart nummer kallat 'This Is Know' – kanske betyder det 'detta är veta' eller 'detta är nej', man kan inte så noga veta. Det står på omslaget, och det är i princip allt man behöver läsa, för numret består av 224 sidor teckningar – de 48 konstnärerna presenteras även på ett par sidor, de flesta svenska, en del nordiska och ytterligare någon mer avlägsen fågel. Urvalet är hyggligt generationsövergripande, fast mest ganska unga konstnärer. Mörkt och mustigt är det, teckningen mår bra just nu, bättre än på länge. Lite är det som om en fläkt av 70-talet går genom numret, en tid då tecknare som Peter Zennström rörde om i politik och vardagligheter. Men mest är det nu, spretigt, berättande, öppet prövande och sökande. Kul. Numret, i praktiken en liten bok, är samtidigt katalog till teckningsutställningen 'Moderna Fabler' (Bohusläns Museum t o m 19.11), fast sammanställd helt av redaktionen."
Pontus Kyander,
Sydsvenska Dagbladet, 061007.
"Dagens konstnärer skapar egna utställningsplatser, organisationer och kanaler. Med sina verk bygger de världar och plattformar och tydliggör rum. Annika Eriksson menar att erfarenheterna från just New Reality Mix starkt påverkade henne i riktning mot att skaffa sig kontroll över sitt verk och ta ansvar för hela produktionskedjan. Tendensen går också tillbaka till 1970-talets kvinnorörelse och D.I.Y., do it yourself-hållningen, inom punken. Idag finns många konstnärssammanslutningar som arbetar mer eller mindre fristående från institutionerna. Produktionsenheten och Signal i Malmö; AK 28, Konsthall C, Candyland och Galleri 44 i Stockholm samt Galleri Box, Galleri 54 och Yeans i Göteborg är exempel på rum där konstnärer producerar eller presenterar sig själva. Tidskriften Fabrik, som produceras ideellt av Sara Gunn och Jenny Rosengren, är ett forum för ord och bild som bygger på nätverkande och i själva objektet gestaltar arbetsprocessen. Varje nummer är en artefakt som kan bestå av bilder och texter som sytts samman med sytråd eller, som till ett av deras andra nummer, packats ihop till ett litet paket med snöre runt."
Annika Öhrner,
Ur "Efter postmodernismen: Om möjliga och omöjliga strategier i svensk samtidskonst", Modernautställningens Katalog, Moderna Museet, 2006.
"I Fabrik medverkar konstnärer, författare och fotografer från hela Norden. Utseendet varierar från gång till gång, ett nummer syddes ihop med tråd och ett annat bestod av lösa papper. Fabrik känns som en levande tidskrift med höga ambitioner. De låter läsarna upptäcka nya former av den nordiska samtiden genom litteratur och konst och har inga annonser för att innehållet inte ska styras. Smått kaotisk på ett kul sätt."
Jan Hallman,
Sundsvalls Tidning, 060727.
"Fabrik säger själva att de förmedlar 'en viktig berättelse i konst och litteratur om nordisk samtid'. Läsare och kritiker är beredda att hålla med. Så här skrev exempelvis DN:s Jonas Thente om debutnumret: 'Fabrik har faktiskt en air av Ny Generation över sig, om än diskret och utan bullrande förord och braskande egenreklam. Den litar helt enkelt på texternas och skribenternas egna röster. Det gör den alldeles rätt i.' Sex nummer har släppts sedan starten 2003. Det senaste, dubbelnumret 2-3.05, kom ut i november och innehåller noveller, teckningar, dikter och fotografier av 35 medverkande från hela Norden. Här finns relativt kända namn som Karin Mamma Andersson, Fia-Stina Sandlund och Vibeke Tandberg, men de flesta är mer okända konstnärer och författare. Utseendet varierar från gång till gång. Ett nummer hade sytts ihop med tråd, ett bestod av lösa pappersark, någon gång har en cd följt med. Trycket är genomgående svartvitt, layouten enklast tänkbara. Mångfalden av bilder och texter ger ett kaleidoskopiskt, lätt kaotiskt intryck, präglat av lekfullhet och rastlös energi. Redaktionen består av två personer, Sara Gunn i Göteborg och Jenny Rosengren i Malmö. Ingen av medarbetarna får betalt, inte heller redaktörerna som försörjer sig med att arbeta på galleri respektive biograf. Fabrik innehåller inte heller några annonser.
– Absolut inte, fräser Jenny Rosengren i telefonluren, då hade tidningen inte kunnat se ut som den gör. Vi vill inte vara beroende av någon.
Hur skulle tidningen se ut med en större budget?
– Svår fråga. Visst skulle den se annorlunda ut, våra liv skulle se annorlunda ut, vi skulle kunna betala både oss själva och andra. Kanske skulle tidningen vara ännu snyggare, med bättre tryck och mer färg, men formatet skulle vi nog behålla.
Hur distribuerar ni Fabrik?
– Framför allt i konsthallar och specialbokhandlar. Vi säljer mycket på vår hemsida också.
Har ni någon målgrupp?
– Vi tänker inte så, vi gör tidningen för oss själva och för dem som är med. Vi har ingen bakgrund i tidningsbranschen, utan utgår från vad vi gillar. Fabrik är hela vårt liv. Det låter stort, men det är så det är.
Finns det inte en risk att innehållet blir spretigt med så många medarbetare?
– Spretigt är bra. Fabrik kan vara både förvirrande och kaotisk. Men allt går ju genom oss, så på något sätt hänger det ihop ändå. Vi försöker göra varje nummer till ett verk i sig självt, en plats man kan vara på och där vi väljer vilka vi vill vara."
Bo Madestrand,
Dagens Nyheter, 051220.
"Fabrik är egentligen ingen tidskrift. Den är ett konstverk. Fabrik har funnits i två år och hittills har det kommit sex nummer. Det senaste dubbelnumret för tankarna till skolans spiralblock. Man kan bläddra fram vilken sida som helst och den funkar utmärkt som framsida. Det är tjocka blad och redaktörerna Sara Gunn och Jenny Rosengren har gjort ett fantastiskt jobb och fått 35 konstnärer, poeter och författare från Norden med omnejd att medverka. Det är många sidor där poesi, monologer, bilder och teckningar samsas tätt, tätt ihop. Men det blir inte hoptryckt och plottrigt, för nej, kanske låter det som en utarbetad klyscha men i senaste numret finns något för alla. Först bläddrar jag på måfå, hittar plötsligt Nina Hemmingssons serier. Hon tecknar distinkta, starka flickor där dialogen kan vara som följer:
– Du är min prinsessa. Du är ett troll. Du är ett litet troll. Mitt lilla jävla troll.
– Tack.
Sedan bläddrar jag någon sida. Serien fortsätter.
– Du hade fel när du kallade mig troll. Jag är ett as. Det stavas a–s.
Unga konstnärer blandas med gamla som blandas med kända och mindre kända. Det är helt enkelt sådana som Sara Gunn och Jenny Rosengren gillar och vill samarbeta med."
Tuva Klinthäll,
Smålandsposten, 051220.
"Det fænomenalt lækre og eksklusive svenske tidsskrift Fabrik skal opleves med følesansen. Det nyeste nummer er en særlig lækker pakke, hvor gaverne bare vælter ud. Når det hvide bånds forsegling løsnes, og papiret pakkes op, viser omslaget sig at være et billede af Kaspar Bonnén og en billed- og tekstfortælling af Karin Solberg, med tekster af Kaspar Bonnén, Pedro Carmona-Alvarez og Kurt Johannessen på den anden side. Inden i pakken er der fotografier, tegninger og kollager af en række nordiske billedkunstnere. Nogle i små fortællende serier, nogle med associationer imellem værkerne, som man selv kan fabulere videre på. Jeg associerer frit fra de mange tegne- (og skrift)streger hos Bonnén og Astrid Svangren til hårtemaet i Karin Solbergs lille venindeportræt: det lyse hår friseret kærligt af den mørkhårede kvinde, mens det mørke hår sidder fast i væggen eller meget voldeligt trækkes gennem en dør. Videre til Gunvor Nervold Antonsens poetiske og rumlige eksperimenterer med broderi, et viltert trådværk projiceret hen over en kvindekrop eller store gazeruller, hvor tråden i de broderede ord går deres egne veje og skaber alternative forbindelser. Det giver en fin stilistisk balance, at den feminine æstetisering af tråd og hår kan holdes op mod Kurt Johannessens dybt absurde og oven i købet dokumentarisk inspirerede telefonsamtale med Espen Storstrand om næsens eget liv og taleevner i forbindelse med næseplaster til fodboldbrug! Når man i flere timer har været begravet i detaljer og labyrinter og kraften af en anden verden (om så den er af næseplaster), kan man vende kortene om og samle et puslespil skabt af Astrid Svangren, hvis fortælling læses med fingrene og evnen til at genkende former. Og lykkes det, venter udforskningen af endnu et fortættet og originalt billedunivers."
Karin Wagner,
Afsnit P (DK), 050909.
"I et essay i antologien At a Distance sammenligner kuratoren Stephen Perkins assembling magazines med familiealbum, der hver utgivelse er som et snapshot av nettverket og fungerer som et instrument i vedlikeholdet og reguleringen av bidragsyternes sosiale relasjoner. Perkins siterer utgiverne av det tyske magasinet Omnibus, som arbeidet under mottoet 'everybody can be their own editor'. Det siste nummeret av det svenske tidsskriftet Fabrik kan sees i forlengelse av den inkluderende redaksjonelle modellen som kjennetegnet assembling magazines. Tidsskriftet er utformet som en liten gavepakke, der en bunke med løse bilder i postkortformat er pakket inn i to plakater med bilder og tekster. Slik inviteres leseren til å fullføre det redaksjonelle arbeidet gjennom å pusle sammen delene etter smak og behag."
Halvor Haugen,
Kunstkritikk (NO), 050909.
"Desto mer intresserade av att tänja konstnärliga gränser är den Skånebaserade tidskriften Fabrik, en av de mest innovativa tidskriftsskapelser man har kunnat se på senare år. Tidskriften kan levereras som ett paket med små hopsydda tunna häften, som en affisch eller som allt det där på samma gång. Den kan även inkludera ljud och föreställningar och är en tidskrift för både text och bild. Därför medverkar både författare och konstnärer, bland författarna t.ex. Sara Villius och Kristian Lundberg, bland konstnärerna Annika von Hausswolff, Ola Åstrand och Matias Faldbakken. 'Det handlar ofta om sånt som vi har sett eller kommit i kontakt med, letat oss fram till eller vill veta mer om. För mig liknar det nästan en loggbok, ett fortsatt samlande av olika bilder och berättelser', säger Sara Gunn."
Annina Rabe,
Biblioteksbladet, 6: 2005.
"Ibland leder ett lätt slag mot skallens baksida till ett återupptäckt associationsflöde som formligen forsar fram under några ömma minuter. Senaste slaget kom när jag oförsiktigt snörde upp den presentförpackning som kännetecknar tidskriften Fabriks nya nummer. Resultatet blev att köket fylldes av lösa blad med dadaistiska, sublima bilder och illustrationer signerade Annika von Hausswolff, Karin Solberg och Kaspar Bonnén, för att nämna några. När jag ber Jenny Rosengren om en förklaring till min smärta så berättar hon med ett smittsamt engagemang om det privilegium som ett projekt utan högburna manifestförklaringar innebär. Fabrik är nämligen alla Do-it-yourself-teoretikers våta dröm. Subjektiv, självfinansierad och utan kopplingar till galleristernas krets av svarta polokragar och drömska ögon bakom hornbågade glasögon. Namnet Fabrik har sitt rättfärdigande i att det handlar om praktiskt kroppsarbete med att vika alla nummer själv, skriva adresser för hand och vara noga med personliga hälsningar. Det handlar om process, alla möten och den kick som dessa resulterar i. Tidigare nummer har bland annat erbjudit ett andrum för konstnärer, poeter, illustratörer och fotografer som i brist på, eller snarare utan behovet av, kulturelitens godkännande reclaimar det offentliga rummet. Det nya numret har bokstavligen satt bilder i centrum, omslutna av dikter av Pedro Carmona-Alvarez och Kurt Johanessens surrealistiska berättelse om att höja syreupptagningsförmågan med hjälp av näsplåster. Att bidraget från Statens kulturråd upplevs som ett nödvändigt ont som egentligen hämmar oberoendet är hos Jenny Rosengren en föredömlig attityd som borde få fler kulturarbetare att tänka över sitt förhållande till staten. Bäst beskrivs kanske Fabrik genom Salvador Dalís ord: 'Man måste systematiskt skapa förvirring. Det frigör kreativiteten.'"
Behrang Kianzad,
Kvällsposten/Expressen, 050617.
"Fabrik, som är en av de mest intressanta konsttidskrifterna i dag, drivs helt ideellt av redaktörerna Sara Gunn och Jenny Rosengren. Sedan starten 2003 har framför allt publikationens grafiska profil utvecklats starkt. Jag skulle vilja påstå att Fabrik är ett konstverk i sig. Fokus har hela tiden legat på litteratur och konst, men betoningen har på sistone förskjutits mot det senare. Det handlar inte om konst på ett teoretiskt plan; Fabrik publicerar bilder utan kommentarer och analyser. Den närmast arkitektoniska utformningen av tidskriften förstärker gallerikänslan. Det senaste numret består av 28 vykort med tryck på bägge sidor. Annika von Hausswolff, Gunvor Nervold Antonsen och Kristoffer Busch är några exempel på konstnärer vars verk man hittar på dessa kort. Vänder man på dem upptäcker man något annat, nämligen ett pussel. Det tar en bra stund att lägga det, och speciellt bitar med bara ett par streck på är svåra att få in. Resultatet blir ett nytt verk, en lekfullt mångfacetterad teckning av Astrid Svangren."
Annika J Hagström,
Helsingborgs Dagblad, 050616.
"Fabrik är formmässigt den konst- och kulturtidskrift som i dag utmärker sig mest och bäst i Sverige. Sedan starten 2003 har den kommit ut med fem nummer och tidskriftens historia visar på många och roliga idéer. Särskilt utformningen tycker jag är värd uppmärksamhet. Fabriks tanke är att verken ska tala för sig själva. Bilder är bilder och texten text. Fria berättelser i sig. Årets första nummer är en riktig present, lösa blad ligger i en bunt och inslaget i omslaget. För att säkert betona självständigheten i innehållet kan man själv foga samman text och bild. Jag öppnar paketet och tar fram 28 bilder av sju konstnärer. Bilderna är svartvita teckningar och fotografier och det roliga, som ett extra, är att vänder man bilderna så finns där ett pussel och när det är lagt ligger en illustration av Astrid Svangren framför mig på bordet. Och omslaget blev en bild av Kaspar Bonnén som jag tänker hänga upp på väggen. I det andra omslaget – ja, det finns två – visar Karin Solberg foton och med kommentarer därtill blir de vardagliga fotografierna en olustig skildring av ett förvirrat tillstånd hos en mor. Detta nummer ska nog inte presenteras färdigt utan pågå i ständig förändring, skapas, och om igen, av den som för stunden har verket i sin hand. Det är ett uppfriskande stopp-och-belägg. Ta nu tid, sätt dig ner och forma. Gör din egen föreställning. Fabrik pålar inte staket runt ett medverkande. Det är smått lysande just därför och det som i Malmö arbetas fram av Sara Gunn och Jenny Rosengren samt medarbetare är nyskapande. Att sitta och för hand vika och knyta ihop tusen presenter att förära oss med gör att Fabrik bara måste få diplomet för Mod & Innovation."
Anna Hallvarez,
Norrbottenskuriren, 050413.
"Et nytt kunsttidsskrift fra Malmö som er verdt å få med seg heter Fabrik. Nyeste nummer har med en del norske folk, som Matias Faldbakken, Kim Hiorthøy, Tore Honoré Bøe, Karianne Stensland, Geir Gulliksen og High Heel Sisters. Løp og kjøp på Tronsmo, Ark Grünerløkka eller UKS. Bak Fabrik står Sara Gunn och Jenny Rosengren. God adventstid!"
Halvor Bodin,
Dezine (NO), 041201.
"Tidskriften Fabriks nya nummer är sex meter långt! Man vecklar ut det till en oprövad stig av ord och bild. Redaktörerna Sara Gunn och Jenny Rosengren kallar numret för komposition. Arbeten, texter och bilder, av kända och mindre kända svenska och norska prosaister, poeter och bildkonstnärer länkas samman som ett slags stafett, näst intill dadaistisk anda. Formen och föresatsen, att ett verk går över i någon annans verk, väcker känslor av förening. Greppet är intressant och under hösten medverkar Fabrik även på Matias Faldbakkens utställning på Bergens Kunsthall, där besökare uppmanas till att delta i skapandet. I pressrealen till Fabriks fjärde nummer står: 'Vi låter formen fungera som konferencier, vi har tillsammans gjort det här numret. Du får göra dina bilder, klippa och klistra, läsa, bära med dig och läsa på nytt.' En alltigenom lockande programförklaring, tycker jag."
Stefan Whilde,
Skånska Dagbladet, 040908,
Kristiansdagsbladet, 040830.
"Tidskriftet Fabrik er en eksklusiv lille sag med bas i Malmø. Fire numre har de to redaktører Sara Gunn og Jenny Rosengren foreløbig sendt på banen — hver gang i nyt udstyr og format. Og man kan kun rose redaktørerne for deres konsekvente vilje til fornyelse. Med Fabrik er der åbnet en ny bro mellem artist's books og tidsskrifter. Fabrik 3.04, som netop er udkommet, er ingen undtagelse. I udgangspunktet er nummeret — bogstaveligt talt — inbundet i sytråd, og man tøver faktisk over for at skulle bryde seglet. Som om Fabrik skulle være mere sart i forhold til saksen end andre bøger over for papirkniven. Har man først taget skridtet, går det op for en, at Fabrik 3.04 ikke blot er håndsyet, men også harmonikaformet og således kan læses i to meget lang forløb. 2x3 meter for at være helt præcis. I sine harmonikafolder rummer det nye nummer af Fabrik en spraglet kombination af ord og bilder, af kitsch og konkret, klip og samplinger og udgør således en næsten arketypisk stemme i nordisk — hvis ikke global — samtidskunst. Blandt bidragsyderne er denne gang Kristian Lundberg, Matias Faldbakken, Sara Villius, Niklas Darke, Per Bergström og Finnchicks — sidstnævnte med fotografier af forvandlet tøj og anekdoten om en stakkel, hvis yndlingstrøje ved afhentning blevet forvandlet til en svane, han derefter dekorativt kunne vikle om maven. Og sådan er det vist i det hela taget med Fabrik — de vil hverken være svane eller ælling."
Martin Deichmann,
Afsnit P (DK), 040826.
"Ett långt dragspel av ihoptejpade och prydligt sydda tjocka vita ark utgör det senaste numret av tidskriften Fabrik. Här samsas text och bild — den summariska texten, den till synes enkla bilden — på liten yta och ingenstans stoppas egentligen flödet av någon ordningsskapande redaktion. Tidskriften kan uppfattas både som intern och som en liten pärla utanför begreppen inåt- eller utåtriktad. Det spelar egentligen ingen roll. Morgan Schagerbergs och Marianne Bengtssons känsliga teckningar blir ankare i osäkerheten medan form och innehåll vävs samman i dragspelets evighetsloop."
Ulrika Stahre,
Aftonbladet, 040820.
"Senaste numret av Fabrik är en delikat upplevelse. Närmre känslan av noggrannhet och precision kan man beträffande tidskriftsfabrikation nästan inte komma. Ett miniformat i kombination med, i stället för ryggade ark, omväxlande vikta ark och ihopsydda sidor, gör att tidskriften går att dra ut likt en bälg. Poeter, konstnärer, musiker och andra inviterar själsfränder och tillsammans utgör det Fabriks innehåll."
Bo Pettersson,
Tidskrift.nu, 040630.
"Den Malmöbaserade kulturtidskriften Fabrik har i och med nya numret vuxit till cd-häftesstorlek. Förklaringen finns på sista sidan, en skiva med tolv spår signerade experimentmusikerna Metek, Mr Perfect, Malin Svensson och Martin Nordbeck. Jag lyssnar med balkongdörren öppen, trafikbuller och fågelkvitter flyter ihop med ljudkollagen utan att störa dem. Att skicka med en skiva i stället för att skriva om musikerna är ett självklart led i Fabrikfilosofin. I en tid när popkulturtidningsartiklar allt oftare handlar om andra tidningar som skriver om coola saker skriver Fabrik aldrig om någon, i stället låter de källan tala själv. Här tecknar till exempel uppmärksammade performancetrion High Heel Sisters en berättelse som inkluderar älgar, basketspelare och rock n' roll. Konstnären Pärra Andersson skriver om hur ett abstrakt måleri han varit med om att göra saboterades på en skola, av personalen, sedan det gjort en lärare sexuellt upphetsad. Och norske illustratören, författaren och musikern Kim Hiorthøy bidrar med fulsnygga blyertsteckningar till en novell av Ninni Holmqvist."
Jenny Damberg,
Smålandsposten, 040503.
"I bästa do-it-yourself-anda har malmömagasinet Fabrik på bara ett år etablerat sig som en frisk fläkt i den svenska tidskriftsfloran. Tre läckra nummer har utkommit, välmatade med texter, bildkollage, fotografier och teckningar av huvudsakligen unga medverkande. Formatet är en innerfickas storlek — 60 sidor — och layouten verkligen utsökt; bild varvas med text på ett ypperligt sätt som ger det smakfulla utseende bara välgjorda fanzine kan ha. Samtidigt finns varken förord eller självboostande, utan redaktörerna Sara Gunn och Jenny Rosengren är tryggt förvissade om att materialet står på egna ben. Ett bra val, för av bidragen i de tre numren finns ovanligt mycket bra material — inte minst om man jämför med andra svenska tidskrifter. Här finns bidrag av såväl etablerade namn som Kristian Lundberg, Catharina Gripenberg, Akay och Niklas Darke, som ett antal nya intressanta bekantskaper. Det är kort sagt mycket hög klass för ett litteratur- och konstmagasin. Jag längtar till nästa nummer!"
Andreas Nilsson Karlin,
Stockholms Fria Tidning, 040417.
"Fabrik har ända sedan starten innehållit påfallande många pågående projekt, vare sig det handlar om konst, musik, skönlitteratur eller essäer. Fabrik försöker inte upprätthålla kategoriseringar som konst, litteratur, musik eller journalistik utan låter idéerna och uttrycket vara det centrala. Påfallande ofta är det svårt att avgöra vilket som är vilket. Det inser jag då jag läser presentationerna av de medverkande som återfinns sist i tidskriften. Finns det något tema för Fabrik 1-2.04 så är det kroppen, men det känns inte relevant att göra en sådan klassificering av innehållet. Här görs ingen åtskillnad mellan teori och praktik, utan allting existerar otvunget sida vid sida. Intressantast i numret finner jag konstnären Conny Karlssons detaljrika skildringar av tillfälliga möten med andra män vara. Dråpligast är utan tvekan High Heel Sisters planer på att röja en glänta i skogen, bygga en scen och genomföra en performance för skogens alla djur. Mycket läsvärd är också lektorn i pedagogik Håkan Larssons text om vår västerländska kulturs uppdelning av människan i kropp och själ och dess vittgående konsekvenser: Att ha en kropp, att vara en. Larssons text är välskriven och tänkvärd, och en perfekt intellektuell pendang till de skönlitterära texterna och konstnärliga experimenten."
Johan Lundh,
Konsten, 040402.
"Fabrik har kommit ut med sitt tredje nummer, som är ett dubbelnummer. Tidskriften står som tidigare långt ifrån det klatschiga och personfixerade. Den håller fast vid sin minimalistiska linje och koncentrerar sig på korta texter och teckningar med sparsamma linjer. Fabrik försöker inte imponera och göra sig till. Det är det lilla formatet, det småskaliga, man håller sig till. Som namnet påskiner är det den kreativa processen, arbetet, som står i fokus. Det är ofta fråga om projekt under arbete, någonting pågående, i rörelse, föränderligt. Texterna, kortprosan, kortessäerna och dikterna, är också ofta utdrag ur kommande verk. Ska man försöka hitta något gemensamt för dem, kan man kanske säga att de handlar om kroppar. Om kroppars möten och uteblivna möten. Håkan Larsson visar i en essä hur den filosofiska dikotomin kropp/själ påverkar inlärningsprocessen. Genom att komma bort från detta motsatsförhållande och se det som att man samtidigt både har och är en kropp (eller växla mellan dessa alternativ) kan en helt annorlunda närvaro i sina handlingar uppnås. Pärra Andreasson/Ruskig funderar på möjligheten i att en abstrakt konst, som kan fungera sexuellt stimulerande, kan verka utan att vara förnedrande och han medverkar också med bilder. Jag ska än kolla om de kan kåta upp mig. Dessutom innehåller numret också en cd med musik, som i likhet med tidskriften är svår att definiera och kategorisera, men om jag säger att ljudmiljön ligger i närheten av Fylkingen, Laurie Anderson och det där som Hausswolff, Elggren och en del andra gav ut på Radium under 1980-talet, så kanske det säger någonting om inriktningen. Trots det lilla formatet innehåller Fabrik förvånansvärt mycket intressant material. Formatet gör också tidskriften utmärkt då man reclaimar sin arbetsdag."
Tom Karlsson,
Yelah, 040301.
"Fabrik har kommit med ett tredje nummer. I röst och riktning är den här trycksaken fet, tät och tung. Fabriksarbetarna Gunnar Blå, Ninni Holmqvist, Charlotta Rosengren, High Heel Sisters med flera är en mix av författare, konstnärer och fritt flygande knäppgökar. Bidragen är för det mesta avknoppningar av pågående projekt ute i verkligheten: Fantasier, fejkade händelser som nästlar sig in i vardagslivet, ingripanden och hallisar."
Aase Berg,
Expressen, 040226.
"Fabrik låter rejält och opretentiöst, här pågår ett grovarbete i kulturens namn som kanske inte är så glamoröst, men som ändå måste göras. Det ger associationer till dada och futurism, en experimentell språk- och bildforskning smord med svett, blod och olja. Det senaste numret (1-2.04) innehåller dikter och kortnoveller i mer eller mindre självupplevd dagboksform, som Conny Karlssons beskrivningar av erotiska möten och ickemöten, eller Ninni Holmqvists lätt absurda skildring av en erotisk fantasi. Till detta enkla linjeteckningar i svartvitt av Ulf Steij, Kim Hiorthøy och Charlotta Rosengren. Samt, i detta dubbelnummer, en cd med bland andra Martin Nordbeck, Metek och Malin Svensson. Allt som allt är Fabrik fortsatt angelägen, lågmäld och snygg i sin renskalade form."
Bo Madestrand,
Dagens Nyheter, 040217.
"I sitt andra nummer fokuserar Fabrik på staden som offentligt utrymme. Alexander Halls dikt 'Vi färdas i sprickor' avslutas 'staden tillhör dig och mig och kärleken till den som slår i underläge är oändlig'. Tron finns där att man genom att verka bland det vi ser varje dag på väg till jobbet också kan förändra saker i ett större perspektiv. Ett exempel som på samma gång är roligt och funkar just så, i och med att det stämmer till eftertanke, är gatukonstnären Akays 'Förlåt'-tunnelbanevagn, där all reklam bytts mot 'Förlåt'-skyltar. Fabrik nummer två innehåller också poesi, en utredande text om maskering som politisk metod, en novell om tjurfäktning och mycket annat. Det är läsning som lätt ryms i bakfickan, men som håller betydligt längre än en helg."
Jenny Damberg,
Smålandsposten, 031028.
.
"Bakom tidskriften Fabriks grafiska lågbudgetfasad döljer sig en imponerande samling bilder och texter. Bland de vackra häftade sidorna ryms både poesi, konstaktioner och samhällskommentarer. Det är lätt att bli helt såld."
Nina Olsson,
Stick, 2: 2003.
"På kort tid har den ideella tidskriften Fabrik etablerat sig som en intressant publikation för unga författare, poeter och konstnärer i Malmö med omnejd. Den är modern, med tidsenlig layout; både format och formgivning kan påminna om ett cd-fodral. De två första utgåvorna har bjudit på ett smörgåsbord av kortprosa, dikter, diskussioner, teckningar och fotografier. Ett 20-tal medarbetare i varje nummer, bland andra Akay, Andreas Korsár, Sara Villius, Annika von Hausswolff och Kristian Lundberg."
Ricki Neuman,
Svenska Dagbladet, 031018.
"Malmølitteraturen forbinder sig i det hele taget med en heftig aktivitet på tidskriftsområdet. Det nystartade Fabrik fører på layout och æstetisk formgivning. Fabrik er inbydende och orienteret mod et bredere kulturstof end de øvrige."
Martin Deichmann,
ur "Avskild och engagerad", Standart (DK) 03: 2003.
"Det är husockupation, graffiti och demokratidiskussion. Det är gatukonstnären Akay, konstnätverket Oktobra och rapförfattaren Daniel Möller. Men även poeten Kristian Lundberg, och en författare som kallar sig Bernstein och som skrivit en helt fantastisk novell om tjurfäktning i USA. Nästan alla medverkande finns på nätet, vilket gör att Fabrik funkar utmärkt trots sitt diminutiva format. Smart tänkt av redaktörerna Sara Gunn och Jenny Rosengren."
Gabriella Håkansson,
Dagens Nyheter, 030810.
"Small is beautiful och black is beautiful, sägs det. Vad kan väl då vara vackrare än den nya tidskriften Fabrik? Fabrik är en liten, svart tidskrift med spets, 15x11 cm och drygt 60 sidor. Ändå ryms mycket mellan pärmarna. De flesta av tidskriftens medarbetare är för mig okända, men några har jag stött på tidigare. Mauritz Tistelö besökte t.ex. Mariehamns litteraturdagar för ett par år sedan och några av de andra skribenterna/konstnärerna har förekommit inom 'independentkulturen'. Vad är det då som förenar de 23 medarbetarnas alster till en tidskrift? Någon direkt minsta gemensamma nämnare har jag inte hittat. Men kanske en viss attityd, som jag associerar till Sydsverige. Det kan bero på att Fabrik ges ut i Malmö. Det verkar finnas mera patafysiska stämningar där i södern. Man sammanblandar lek och allvar på ett sätt som gör läsaren konfunderad. Man vill inte skapa den stora romanen, utan den lilla texten och den lilla bilden. Ett sätt att få en text kort är att, som Jesper Norda, använda sig av färdigt material. I hans '9 försök att ändra händelseförloppet', ger han nio alternativa fortsättningar för filmen Breakdown, som åskådaren/läsaren uppmanas att stoppa i ett visst ögonblick och låta en berättarröst fortsätta med att läsa Nordas text. Fabrik innehåller inte enbart skönlitterära texter, utan bl.a. tre röster om ett samtal rörande kvinnoseparatism, Linus Walleijs analys av copyright utifrån ett proudhonskt perspektiv och ett brev där Cecilia Parsberg försöker förklara varför hon som fotograf, konstnär och individ dras till farliga områden, som t.ex. Palestina. Smått och gott!"
Tom Karlsson,
Ny Tid (FI) 34: 2003.
"Fabrik är en skojig ny tidskrift baserad i Malmö, i lagom format för den fyrkantiga fickan på konstnärens Fristadsbyxa. Ja, det känns faktiskt som om man kommer skaparsvetten ganska nära när man bläddrar; det är mer process och idéutkast än teori och fulländad form som gäller. Cirka hälften av skribenterna i första numret är konstnärer. Cecilia Parsberg skriver brev till en konstnärskollega, Sven Nilsson håller på att få en blomkruka i huvudet i ett fotoverk, och Andreas Korsár bidrar med teckningar i samma genialt tjejiga stil som nyss på Galleri Mors mössa. Ink Förlag öppnade den sista fördämningen för nyenkelhetens renässans, när det hårdlanserade Ola Juléns enradingar om hjärtats smärta i samlingen Orissa år 00. Extremen nåddes redan där. Men i Fabrik blir man varse hur bred tendensen är. Hur en hord unga författare och konstnärer vänder sig till sina inre barn för att finna en utgångspunkt för skapandet, bortom de vuxna diskursernas fruktlösa rundgång. Onekligen är det en lisa att se och läsa klart och lätt, i beredskapstider av rivna och retorikstinna offentliga samtal."
Amelie Björck,
Göteborgsposten, 030425.
.
"Fabrik andas mycket samtid: formatet och formgivningen doftar modernt cd-konvolut; de medverkande är huvudsakligen unga (knappast över 30) och flera av författarna har just debuterat. Att läsa detta premiärnummer är att befinna sig i en kaotisk polyfoni anno 2003. Det handlar på en gång om vitt spridda ämnen som schäfrar, Palestina, särartsfeminism och ifrågasättande av copyright. Fabriks konturlöshet är en styrka, i Fabrik är inget ämne främmande eller opassande. I detta första nummer fastnar jag särskilt för Niklas Darkes prosamonolog 'Den enskilda individen i centrum' och Eva Björkstrands serie 'Mick Jagger är dum i huvudet', två bidrag som i sin absurdistiska anspråkslöshet anger tonen för tidskriften."
Petter Bengtsson,
Hufvudstadsbladet (FI), 030416.
.
"Cecilia Parsberg berättar i det första numret av tidskriften Fabrik som utkom för någon månad sedan om varför hon tar risker för sin övertygelses skull. 'Min ilska, en stor del av min drivkraft, kommer ur en känsla av att inte vara respekterad, av att vara kraftlös. För att bli respekterad måste jag definiera. Jag måste skapa struktur kring hur jag hittar mening, kring hur jag får upplevelser av livet och sedan visa verket jag har gjort, så att jag kan gå vidare och bli.' (Min övers., texten är på engelska.) Detta 'och bli' som Parsberg pratar om är nog centralt. Motståndet handlar många gånger om att definiera sig själv. Att i kraft av sina handlingar, hur meningslösa de än ter sig på ytan, skapa sig en position från vilken man åtminstone förstår sig själv."
Anders Bräck,
ur "Fascinerad av motståndet", Ny Tid (FI) 15: 2003.
.
"'Med ordet hej är du redan här'. Så står det längst ned på en av de första sidorna i tidskriften Fabrik. Det räcker för att göra min dag lite gladare. Och sen går det av bara farten. Tonfallet är ganska rakt, det är uppenbart många unga människor med, och ordet 'jag' är nog det som förekommer mest. Det är helt i sin ordning. Att tala om sig själv är ofta ett bra sätt att tala om något annat, eller åtminstone söka en infallsvinkel. Att läsa Fabrik är som när man av någon anledning bryter muren med en tillfällig bekantskap på en tågresa. Här finns oväntade förtroenden, ett försök att tala om vem man är, och hur allting borde vara."
Pontus Kyander,
Sydsvenska Dagbladet, 030401.
.
"Fabrik är till formatet liten nog att rymmas i en jeansficka, men det nyligen släppta premiärnumret innehåller ändå ett stort antal texter, teckningar, kollage och fotografier. Någon kulturtidskrift i traditionell mening är det inte — här finns ingen ledare, ingen programförklaring, inga essäer och ingen recensionsavdelning. Fabrik är snarare ett lyxigt förpackat fanzine, till innehåll och utförande balanserande just på gränsen mellan underground och etablerat. På de 64 sidorna kan vad som helst av vem som helst dyka upp; medverkandelistan i det första numret innehåller konstnärer som Annika von Hausswolff, serietecknare som Eva Björkstrand och författare som Sara Villius och Johannes Sjögren."
Petter Bengtsson,
Smålandsposten, 030401.
.
"Sara Gunn och Jenny Rosengren har trummat ihop en samling skribenter som både vågar och kan utforska den litterära/journalistiska/dokumentära med mera texten. Bra och etablerade författare och konstnärer presenteras jämte mer okända talanger. Fabrik har faktiskt en air av Ny generation över sig, om än diskret och utan bullrande förord och braskande egenreklam. Den litar helt enkelt på texternas och skribenternas egna röster. Det gör den alldeles rätt i."
Jonas Thente,
Dagens Nyheter, 030319.
.
"Det finns tendenser i dagens utgivning av svensk skönlitteratur som får mig att tänka på det sjuttiotal i Sverige, som ledde fram till en rad stenciltidskrifter och mindre, oberoende förlag. När förlagen ströp sin utgivning av den nya litteraturen tog den sig fram på andra sätt. Den marxistiska analysen säger att de skapade sina egna produktionsmedel. För en tid sedan utkom tidskriften Fabrik med sitt premiärnummer. Till det yttre är den stor som en tidtabell över Länstrafikens bussavgångar — den inre formen är dock betydligt större. Här samsas Niklas Darke (utgåvans höjdpunkt!) med konstnären Annika von Hausswolffs fotografier. Johannes Sjögren skriver kortprosa. Bland mycket annat. Utgåvan får mig att tänka på det folkbildningsideal som rådde under den tidiga arbetarrörelsens framväxt: det fanns inga gränser, inga hinder — ivern efter kunskap, att samla och dela med sig av, var själva förutsättningen för samtalet. Det fanns inte lågt, inte högt — och framför allt: det fanns inte den ironiska undertonen. Jag måste säga att jag är imponerad, och en smula häpen."
Kristian Lundberg,
Helsingborgs Dagblad, 030316.
.
"Texterna i Fabrik är personliga — de är långt ifrån de distanserade och formella artiklar och reportage, som vi annars ofta blir matade med i kulturella tidskrifter. I Fabrik hittar man bland annat prosa och teckningar, men även sådant som tar upp politiska frågeställningar, och Fabrik känns, i sin form, nästan mer som ett fanzine än en traditionell tidskrift."
Hanna Jedvik,
P3 Frank, 030312.
.
